Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Norskt jazzband inleder årets jazzkonserter

Säsongstarten för årets jazzkonserter närmar sig. Den 25 april bjuder Mullsjö jazz till konsert med det norska bandet Ytre Sulöens Jass-Ensemble i Bjurbäcks kyrka.

Tack vare ett samarbete med Alingsåsfestivalen har Mullsjö Jazz fått hit ett band från Norge till säsongstarten av årets jazzkonserter. Det är Ytre Sulöens Jass-Ensemble med sångerskan Tricia Boutté som kommer till Bjurbäcks kyrka den 25 april klockan 19.00.

– Det ska bli jättespännande, de har inte varit här tidigare och jag vet inte så mycket om dem. Jag har lyssnat på flera av medlemmarna i bandet vid andra tillfällen, men aldrig i den här konstellationen, berättar Gun Nilsson i Mullsjö jazz.

Hon berättar att sådana här stora orkestrar är svåra att få hit om man inte har någon att samarbeta med. Det är långt för dem att resa och det blir dyrt för en liten förening.

Den 2 juni spelar Second Line Jazz Band.

– Då är vi i sommarlokalen, i stallet på Ryfors, säger Gun Nilsson.

På frågan om det är svårt att få tag på band som vill komma och spela svarar Gun Nilsson:

– Båda ja och nej. Det är svårt med återväxten, både vi som lyssnar och de som utövar börjar bli gamla.

Det är 13 året som Mullsjö jazz ordnar jazzkonserter. Från början var det, som Gun beskriver det, svårare jazz som spelades medan det nu är gladjazz som är betydligt lättare att lyssna på. I publiken brukar man återfinna 150-200 personer.

– Jag gillar den här musiken, den är lättlyssnad och man blir glad av den. Den kallas ju gladjazz, traditionell jazz. Det är roligt att se att det inte är ett huvud som är stilla alla lever med, säger hon.

Att hon själv började lyssna på jazz har en lite rolig historia.

– I min gröna ungdom, cirka 20 år, var jag i Köpenhamn med min fästman och gick en runda på Tivoli. Då hörde jag den här musiken bakom stängda dörrar. Vi såg inget men vi stod och lyssnade ett tag. Senare visade det sig att det var Papa Bue. Vi såg dem aldrig då, men vi har sett dem senare. Det var det som väckte mitt intresse, jag har tyckt om att lyssna sedan dess, berättar Gun Nilsson.