Chansen är stor att ni har sett och hört Peter Iveroth när inte minst vi på tidningen har bett honom redogöra för influensaläget, nyttan med vaccinationer och hur vi kan skydda oss mot smittor.

Det har ingått i hans jobb att informera allmänheten så det är inte enbart av allmän trevlighet som han alltid varit tillgänglig för media. Och så gillar han att prata och favoritämnet är - bakterier. Dessa smittspridare som orsakar sjukdom och död och som gäckat mänskligheten i alla tider. Ändå beskriver han dem som våra kompisar.

Ja, det är de ju. Vi har kilovis av dem på huden, på slemhinnor och i tarmen. De snälla bakterierna skyddar oss och knuffar undan de som inte är så snälla. De pratar med vår hjärna också, förresten.

Och så fortsätter han, av bara farten:

Det är liksom familjärt vilka bakterier vi har, det är lite som med generna. De styr mer än vad vi tror och det pågår spännande forskning om vilken roll vår bakterieflora spelar för hälsan och hur bakterier kan användas i behandling.

De vänliga ögonen lyser av entusiasm och det blir alldeles tydligt att han hamnade rätt i sitt yrkesval. Men det var alls inte självklart att han skulle bli läkare, som ung student gick han i faderns fotspår och utbildade sig till civilekonom i Stockholm. Efter några år ville han byta spår och kom in på läkarutbildningen.

Det har varit intressant att ha jobbat med både smittskydd för alla och vårdhygien inom vård och sjukvård. Många sjukdomar och lidande kan undvikas om vi vet hur vi ska skydda oss och om det finns bra rutiner inom vården.

Smittor sprids över jorden, antingen det är genom virus eller bakterier. Han talar om hiv/aids, om ebola, coronavirus och fågelinfluensan. I internationella nätverk hålls utvecklingen under kontroll och mycket av arbetet består av att förebygga epidemier och pandemier. Men några gånger har det uppstått akuta händelser här och Peter berättar om två dramatiska tillfällen.

Ett barn kom in med epidemisk hjärnhinneinflammation. Det är mycket smittsamt så vi måste snabbt nå alla barn på den aktuella förskolan.

Tack vare mobiltelefonerna kunde föräldrar snabbt varslas och på vårdcentralen hade redan personnummer registrerats. Alla kunde få medicin som hindrade smitta.

En annan gång hade ett parti antraxsmittat kött från Polen malts i ett slakteri inom länet.

Vi stoppade all vidareförsäljning av köttet och åkte dit, all personal fick behandlas i samarbete med vårdcentralen och medicin kom med taxi från Jönköping. Slakteriet fick saneras från sporerna, det var ju risk för ett mjältbrandsutbrott.

Den allra största utmaningen han nu ser är det som faktiskt pågår: den tysta pandemin. Genom alltför hög förskrivning av antibiotika utvecklar bakterier resistens. I Sverige minskar användningen men i många länder säljs antibiotika receptfritt.

Vi reser mycket idag och det finns en risk att vi får med oss resistenta bakterier hem. Det blir allt svårare att hitta rätt medicin och detta är en stor utmaning för framtiden.

En riktigt bra sak som han framhåller är vaccinationer.

Många sjukdomar har utrotats i världen och mänskligheten har sluppit mycket lidande genom vaccinationer. För mig är det självklart att undvika sjukdomar när det går, så vaccinationsprogram och att vaccinera sig mot influensan är bara en av många bra saker.

Peter och hans hustru Annika, som är barnläkare i Jönköping, har arbetat som läkare i Jönköping sedan 1983 men under flera perioder har de arbetat utomlands. En gång genom Sida och vid två tillfällen i Tanzania genom Missionssjukvården.

Under åtta år var de på olika platser i Afrika där Peter jobbade förebyggande med hiv-aids. År 2010 kom de tillbaka igen, när de bytte Zambia mot Jönköping, och det är här som anställningen som smittskyddsläkare snart tar slut.

Jobbet har varit fantastiskt roligt, jag har trivts väldigt bra och kommer att sakna mina trevliga arbetskamrater. Det är något speciellt med människor som jobbar inom vården, kanske handlar det om att de har en humanistisk grundinställning?

Lite skrämmande tycker han det är att sluta eftersom han har identifierat sig mycket med jobbet och de där bakteriernas oberäknelighet har blivit något av ett intresse.

Plötsligt är jag en människa - och vem är jag då? funderar han.

Men så var det ju det med den nya karriären. Efter resan till Indien ska han fundera över möjligheterna med några projekt. Det kan bli att ingå i en expertgrupp inom Sveriges kommuner och landsting. Kanske också i regionens samverkansprojekt med Armenien om riktlinjer för att minska antibiotikaresistens. Uppdrag för Läkare utan gränser och WHO, Världshälsoorganisationen, öppnar han också för.

Det får bara inte bli uppstyrt, han vill kunna bestämma hur mycket och när han ska jobba och somrarna ska bli fria. Drömmen om mer tid i sommarhuset i Västerviks skärgård och för längre turer med segelbåten kan nu bli verklighet. Han pratar också om chansen att kunna ge tid tillbaka.

När vi jobbade utomlands kunde våra alla barn inte alltid vara med oss. Vi känner att vi vill ge tillbaka för det nu, vi vill finnas för familjen.

Med fem barn och sex barnbarn är det lätt att förstå varför somrarna ska vara lediga, som oskrivna blad, fulla av möjligheter.