Just nu pågår ett massivt arbete för att minimera skadan av det som inte fick hända men hände ändå. Coronasmitta beräknas nu finnas på äldreboenden i varje län i Sverige. Gnosjö kommun har fått se sju dödsfall i covid-19 på två avdelningar vid ett boende. I Falköping låser man dörrarna för att anhöriga annars trotsar besöksförbudet.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) inleder en landsomfattande granskning av rutinerna vid äldreboenden. Det kan ses som början på en genomlysning som blir klar först efter coronakrisen. Den kan komma att visa att medicinen som måste sväljas smakar mycket beskt.

För visst hade det sannolikt varit bra om ett nationellt besöksförbud hade utfärdats ett par veckor tidigare. Visst hade det varit sagolikt om skyddsutrustning hade funnits, eller skaffats fram när corona syntes vid horisonten. I stället inriktades kraften när det gäller såväl skyddsutrustning som testkapacitet på att förhindra smittspridning i sjukhusmiljö. Kommunal har infört skyddsstopp på ett antal äldreboenden och statens samordningsinsats för inköp av skyddsmateriel har fått kritik för långsamhet.

Men sanningen är nog att insikten på sista raden kommer att visa att ingen åtgärd som hade kunnat vidtas i vår hade varit tillräcklig.

Troligare är att slutsatsen kommer att bli att Sveriges äldreomsorg har stora strukturella problem och är underfinansierad. Att smittan skulle komma av samma skäl som gör vinterkräksjukan och säsongsinfluensan till en skräckupplevelse varje år.

290 kommuner ansvarar för en äldreomsorg som har stora förtjänster men också är mycket sårbar. Brukarnas medelålder är hög, den genomsnittliga vistelsetiden på äldreboende är därför kort och de underliggande sjukdomarna många. Brukarna kan träffa ett tiotal vårdare per dag. Vårdarna träffar i sin tur ett betydande antal andra brukare, är dåligt betalda och arbetar på pressade scheman. Att de som ger omsorg åt sjuka brukare inte ska ha kontakt med några friska, samtidigt som de förhåller sig till rigorösa hygienrutiner, är lättare att säga än att verkställa.

En stor del av personalen är timanställd. Springvikarien som tackar nej till arbetspass går miste om inkomst. Tackar de nej länge kan telefonen sluta förmedla jobberbjudanden. Att många inhoppare sett sig tvungna att strunta i rekommendationen att stanna hemma med milda symtom är inte svårt att föreställa sig.

Statens finanser har i många år varit goda, medan fler och fler kommuner fått svårt att få sina budgetar i balans. Det finns många anledningar till det, men staten är inte utan skuld. Till exempel har kommunernas kostnader för arbetsmarknadspolitiska åtaganden ökat i många år, liksom kostnad för försörjningsstöd och annat i takt med att statlig etableringsersättning slutat betalas ut för de nyanlända som kom i samband med flyktingkrisen 2015.

Skola och äldreomsorg är de stora utgiftsposterna i en kommun. Lagstiftningen om vilken standard som måste levereras är dessutom strängare när det gäller skolan. I socialtjänstlagen, som reglerar rätten till äldreomsorg, heter det att äldre har rätt till stöd så att de får en "skälig" livssituation. När en kommun måste spara kan man utgå ifrån att omsorgen om gamla kommer att behöva ta en stor del av smällen.

Coronakrisen kommer att föra med sig många insikter. En kan bli att relationen mellan stat och kommuner är i behov av parterapi. En annan att Sveriges äldreomsorg av i dag – om effektivt smittskydd ska vara ett viktigt mål – kanske helt enkelt inte håller måttet.

En besk medicin, som sagt.