Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Per-Ola Nilsson: Rune Backlunds efterträdare måste visa att C inte blir uppätet av S

Rune Backlund blev politikern som tog Centerpartiet från Socialdemokraterna till borgerligheten och tillbaka på 14 år. Hans efterträdare måste visa att en röst på Centern är en röst på centerpolitik.

Det blev en lång, lång tisdag i det som då hette landstingsfullmäktige i september 2009. Beslutsunderlaget var väl tröskat och i stort sett bara att vinka igenom, men varenda borgerlig politiker ville ta tillfället i akt att äntra talarstolen och sjunga förändringens lov.

Fattas bara annat, förresten. Regelboken för det vårdval som skulle införas i länets primärvård antogs. Det var en av många efterlängtad reform, som kom att öka patientinflytandet och inte minst tillgängligheten.

Socialdemokraterna, som hade haft mer än ett finger i den syltburk där regelboken kokats, gjorde sitt bästa för att agera opposition och motståndare till privat vård. Partiet ville förtvivlat gärna ställa landstingsstyrelsens dåvarande ordförande, Moderaten Peranders Johansson från Smålandsstenar, till svars. Alliansens talan fördes dock främst av Rune Backlund (C), regionråd med ansvar för primärvård.

Den ideologiska mobiliseringen vid en klassisk konfliktlinje var berusande. Det var lätt att glömma att C och S väldigt nyligen hade stått på samma sida i regionpolitiken.

Partierna hade ett mångårigt och varmt samarbete vid makten. Framgångarna för Fredrik Reinfeldts nya moderater gav dock klang även i Jönköpings län och efter valet 2006 var det tydligt att det väljarna ville se var ett borgerligt alliansstyre.

Så blev det – och kort efter valet efterträdde Rune Backlund Evert Wirfelt som Centerns regionråd. Backlund, som under sin tid som riksdagsman på 90-talet hade varit partiets talesperson i sjukvårdsfrågor, fick snabbt en synlig roll inom alliansen. Inte minst hans funktion som "vårdvalsgeneral" gav bilden av honom som en stark ledare och av Centern i Jönköpings län som ett numera odiskutabelt borgerligt parti.

Torsdagens besked att Backlund lämnar alla sina tunga uppdrag vid årsskiftet är varken dramatiskt eller oväntat. 14 år är en lång tid som regionråd. Alla andra partier har bytt frontfigurer både en och två gånger under Backlunds tid.

Genom åren har hans engagemang spänt över en stor bredd av frågor. Denna mandatperiod har vi sett honom som ordförande i ANA-nämnden. Då har han bland annat fått hantera krisen inom Smålands Musik och Teater.

Man kan säga att Rune Backlund tog Centern från Socialdemokraterna till borgerligheten och tillbaka igen. För den 30 november 2018 stegade han ut till presskonferens tillsammans med företrädare för KD, L, S, MP och BA och blev den förste som tog det otympliga begreppet "Koalition för Region Jönköpings län" i sin mun.

Processen att forma ett majoritetsstyre blev nästan lika uppslitande i Region Jönköping som på riksplanet och det är svårt att kritisera någons beslut att bilda den stora koalitionen. Att styra vidare med alliansen och vara beroende av Sverigedemokraterna, som redan visat sig villiga att fälla alliansbudgetar, hade blivit mardrömslikt.

Det som dock inte får hända är att koalitionen framstår som ett socialdemokratiskt styre och att Moderaterna utgör den borgerliga oppositionen. Det vore definitivt inte bra för Centern. Tyvärr har det börjat se ut mer på det sättet under 2020.

När regionstyrelsens ordförande Maria Frisk (KD) är sjukskriven är vice ordförande Marcus Eskdahl (S) högsta hönset. Under pandemin har Rachel De Basso (S) naturligt fått en framskjuten ledarroll som ordförande i nämnden för folkhälsa och sjukvård. S håller nu i alla klubbor utom den i Backlunds ANA-nämnd.

Rune Backlunds efterträdare måste å ena sidan värna traditionen av ansvarstagande och pragmatism, å andra sidan visa att Centerpartiet har egen politik och inte kommer att bli uppätet av Socialdemokraterna.

En sak kunde vara att ifrågasätta om det är rimligt att regionskatten har höjts två gånger sedan 2014. En annan att visa att ordet "vårdval" borde få nämnas i diskussioner om att öka tillgängligheten till BUP.

Pragmatism får inte överskugga ett partis politik och tron på den. Jag minns en septembertisdag i landstingsfullmäktiges plenisal för elva år sedan då luften vibrerade av sådan tro.