Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Perlenberg: Historisk debatt • SVT:s Agenda är SD:s bästa kampanjarbetare

OPINION. Ett desperat försök till PR-spinn. Det går inte att beskriva Liberalernas Pyrrhusseger på annat vis. Inför söndagskvällens partiledardebatt i SVT:s Agenda väckte den oheliga alliansen bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna den svenska journalistkåren ur sin söndagsdvala genom att skicka ut ett gemensamt pressmeddelande. Ämnet var givetvis migrationspolitik, där de fyra partierna slog för sig för bröstet efter att ha enats i socialförsäkringsutskottet om en rad åtstramningar, däribland att begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Liberalerna försökte beskriva det som att de tämjt SD, medan Jimmie Åkesson snabbt meddelade att det handlade om en "minsta gemensamma nämnare" och att han redan efter valet vill riva upp hela migrationspolitiken och strama åt än mer. Därmed stod det klart att det återigen var Sverigedemokraterna som fått inte bara M och KD utan även numera Liberalerna att dansa efter deras pipa. Givetvis tillhörde segern Åkesson som äntligen, äntligen får agera samspelt med M, KD och L.

Men givet att SD och partiets tre borgerliga stödpartier inte har en majoritet i riksdagen för att genomföra sina aviserade åtstramningar var Liberalernas gemensamma pressmeddelande med bland annat SD en meningslös symbolmarkering. Det riskerar också att förvärra den pågående krisen inom Liberalerna vilket exemplifierades bland annat av Liberala Kvinnor i Stockholm som tog avstånd från Sabunis agerande. I ett pressmeddelande meddelade LK Stockholms ordförande Jessica Johnson att: "Det är ett hån mot de egna uttalandena om att de ”liberala röda linjerna ska hållas”. Det partiledningen nu ägnar sig åt stärker varken barns eller kvinnors rättigheter eller deras säkerhet och strider dessutom mot barnkonventionen och partiets egna landsmötesbeslut. Partiledningen behöver tänka om."

När debatten väl drog igång poängterades det att de olika partiledarna stod på behörigt avstånd från varandra. Men tyvärr stod de tre borgerliga stödpartierna M, KD och L inte på behörigt politiskt avstånd från SD.

Debatten var historisk av två anledningar: För första gången någonsin stod det fler kvinnliga än manliga partiledare i en partiledardebatt. Historiskt var det också för att en stukad regering utan L som regeringsunderlag mötte ett helt nytt pseudoborgerligt block. Kvar stod Annie Lööf som på ett skickligt vis lyckades positionera sig mellan en rödgrön regering åt vänster och ett högerkonservativt blåbrunt block långt åt höger – en centerledare i centrum.

Den stora behållningen i debatten stod just Annie Lööf tillsammans med de två nykomlingarna Märta Stenevi och Nooshi Dadgostar för. Stenevi verkade närmast göra KD-ledaren Ebba Busch nervös och fick in flera välformulerade inlägg under resten av kvällen. Nooshi Dadgostar, som tidigare framstått som lite tillbakadragen inför sin nya uppgift som partiledare gav en knivskarp, ideologiskt laddat och välpåläst framtoning under kvällens debatt.

Nooshi Dadgostar var laddad till tusen i sin tvåpersonsduell mot Annie Lööf, som dock gav en rejäl comeback då centerpartisten konstaterade att hon aldrig sett en Vänsterledare som hyllat kapitalismen på det sätt som Dadgostar gjorde då vänsterpartisten hyllade den norrländska industrin som ställer om sin stålproduktion till grön och hållbar produktion. Tidigare var ju Annie Lööf och Jonas Sjöstedt såta motståndare och åkte tillsammans på debatturné ute i landet. Söndagens duell visade att Annie och Nooshi borde ge sig ut på en ny debatturné ihop.

Märta Stenevis lätt hånfulla men underhållande kommentar om "små mysiga kvarterskärnkraftverk" fick till och med Kristersson och Åkesson att bryta ut i stora leenden. Det är tydligt att Stenevi, som gjort en kometkarriär från skånskt regionråd till kommunalråd i Malmö och en kort sejour som partisekretare och numera både språkrör och partiledare är på väg att bli det starkaste kvinnliga språkröret för Miljöpartiet sedan Maria Wetterstrand. Efter valet kommer det troligtvis att talas om Stenevi-effekten.

Som vanligt var inte detta riktigt Stefan Löfvens kväll. Socialdemokraternas partiledare gör sig inte i partiledardebatter av den här typen. Just ikväll kan det ha varit till Löfvens fördel att låta övriga parter bråka med varandra medan han själv sedvanligt framstod som gråsossen som inte käbblade för mycket.

Moderatledaren Ulf Kristerssons styrka framkom i den direkta debattduellen med statsministern. Att Moderatledaren var så stark i sjukvårds- och välfärdsdebatten var ett lovande styrkebesked inför en valrörelse som Socialdemokraterna just vill ska handla om välfärdsfrågorna. Att det var just Kristersson och inte Åkesson som debatterade mot Stefan Löfven stärkte också Moderaternas sak inför valrörelsen.

Att Nyamko Sabuni debatterade migrations- och integrationspolitiken med Jimmie Åkesson gav inga segrar till någon av dem. Jimmie Åkesson, som redan deklarerat att Liberalerna är ett onödigt parti, kunde fortsätta kritisera ett parti som försöker sig på att vara kritiker mot SD:s politik men som numera understöder SD:s huvudfråga, en skärpning av migrationspolitiken.

Att Agenda ännu en gång valde att fokusera på migrationspolitiken blev lätt bisarrt – cirka hälften av andra timmen handlade om migrationspolitiken, vilket var det ämne som fick störst utrymme under hela debattkvällen. Programmets oförmåga att agera självständigt gentemot den dagspolitiska dagordningen gör den samhällspolitiska debatten en björntjänst. Nyligen kunde ETC i en granskning visa att just migration och integration tillsammans med kriminalitet fått ett relativt stort utrymme under de senaste 100 programmen. Det var en granskning som Agenda uppenbarligen inte hade några problem med, som kvällens format bevisade.

För att vara så återkommande kritiska som SD är mot public service är det icke desto mindre som så att Agenda fortsätter att vara SD:s bästa kampanjarbetare.