Annons
Vidare till jp.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Perlenberg: Moderaterna vill inte leda

OPINION. Sommarens misslyckande med att slå mynt av regeringskrisen har inte på allvar skadat Ulf Kristerssons möjligheter att bilda regering efter valet 2022 – om väljarna ger honom, Moderaterna och de tilltänkta samarbetspartierna ett tillräckligt stort parlamentariskt underlag.

Men sen, då?

I sin oppositionsgärning har Moderaterna varit ihärdiga med att tala om för väljarna allt det som partiet är emot. Den rödgröna minoritetsregeringens signum – att aldrig göra en insats förrän det absolut är nödvändigt och då med oklara resultat – har varit en tacksam katapult för reflexmässig men rättmätig kritik. Men lika tydligt som det är vad Moderaterna är emot, lika otydligt är det vilket Sverige partiet hellre vill se. Det finns inte tillstymmelsen av en samhällsvision som ens kommer i närheten av de gamla Nya Moderaternas arbetslinje, exempelvis.

Den blå elefanten i rummet är avsaknaden av en plan. Moderaterna har fortfarande inte kunnat – eller velat – berätta vilken politik en moderatledd regering ska, eller kan, föra.

Hur M ska enas med KD och SD och kanske L står skrivet i stjärnorna.

Därför är det avslöjande när chefen för partiets riksdagskansli Anna Pettersson Westerberg intervjuas av nätpublikationen Svensk Tidskrift (3/9) om det som internt i partiet kallas för "Reformprojektet": "Projektets mål har varit att ta fram en reformagenda som gör att Moderaterna står väl förberedda att leda landet och genomföra reformer vid valvinst 2022."

Notera: Inte en moderatledd regering med KD, SD och kanske L. Moderaterna förbereder sig endast på sin egen kammare och arbetet har endast innefattat moderater: Partikansliet, riksdagsledamöter och specifika talespersoner och partiledningen.

I den moderata reformlådan finns enligt Pettersson Westerberg "ett 25-tal rapporter med nya reformer på olika områden" där reformagendan ska vara "spetsig och lyfta fram ett fåtal viktiga frågor (1-3 stycken) till en berättelse som svarar mot vår tids svåraste samhällsproblem." Reformerna ska räcka för att ge bränsle åt en M-ledd regering under två mandatperioder.

Om Moderaternas plan är att överväldiga sina samarbetspartners med färdiga reformförslag för röstboskapssignering kan regeringsbildningen gå hur som helst. Oklart är också om Moderaterna utformat sina reformförslag på så vis att de är SD-anpassade.

Att Moderaterna inte tagit initiativ till en politikutveckling ihop med Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna visar på att inte ens Moderaterna tror att det låter sig göras. Väljarnas frågor om hur landet ska styras av Ulf Kristersson kommer inte att få några svar.

I slutet av intervjun i Svensk Tidskrift tillfrågas Anna Pettersson Westerberg om det är någon specifik del av Reformprojektet som hon är särskilt nöjd med.

Svaret: "Ja, att det varit ett roligt och lustfyllt lagarbete med många medarbetare på riksdagskansliet och förtroendevalda involverade. Det känns som att vi står på en stadig grund för valåret och inför regerandet på 20-talet."

Men sen, då?

Förr eller senare måste det lustfyllda lagarbetet inom Moderaterna tröskas igenom med KD, SD och L.