– Det är väldigt fint pris, så jag känner mig hedrad. Det är stort att det är kopplat just till Dag Hammarskjölds minne, säger Stig Fredrikson.

– Nej, men jag är en stor beundrare av det han gjorde som generalsekreterare i FN. Jag var 16 år och gick på läroverket i Eksjö när han dog, men jag har inte riktigt något minne av själva händelsen. Däremot minns jag Kuba-krisen 1962, då jag undrade om världen skulle gå under.

– Ja, jag kan i alla fall hålla med om att det krävdes mod. Kanske har jag först efteråt förstått hur farlig relationen till Solzjenitsyn var. Jag var ju hemlig kurir åt honom under två år, 1972-1974. KGB hade honom under uppsikt, så det är märkligt att vi lyckades lura dem.

– Det började med att jag kontaktade honom för Svenska Akademiens räkning med anledning av Nobelpriset. Det första jag smugglade ut var hans Nobelföreläsning. Det gick bra och då såg han en möjlighet att få ut sina texter till Västvärlden.

– Jag arbetade för TT i Moskva och det finns förstås ett moraliskt problem i det. Mina chefer visste vad jag gjorde, så jag gick inte bakom ryggen på dem. Dessutom finns det ibland saker som är viktigare än journalistiken. Om jag kunde hjälpa Alexander Solzjenitsyn ur isoleringen, så var det min plikt att göra det.

– Ja, propagandan mot honom ökade med tiden och för varje gång jag träffade honom blev jag mer och mer rädd. Till slut ökade pressen så mycket att han utvisades.

– Jag tror att jag var ett viktigt instrument och Solzjenitsyn var också mycket tacksam. Det han skrev bidrog till att undergräva Sovjetsystemet.

– Nja, det kan jag inte säga själv, men Solzjenitsyn gjorde det och jag hjälpte honom.

– Det var en svår fråga. Jag tror att omständigheterna avgör om man får en chans att visa civilkurage. Om man får den chansen ska man ta den.

– Efter 15 år med Putin ville jag påminna om att Boris Jeltsin, trots sina fel och brister, genomförde demokratiska reformer som nästan är bortglömda idag. Jag vill ge en mer positiv bild av honom, eftersom många minns honom som en sjuk och förvirrad suput.

– Ja, men bara kort. Jag fick göra en mindre intervju med honom i Stockholm.

– Han var väldigt kraftfull innan han blev sjuk. Jag minns honom som stor. Lång och kraftig. Det var som att möta en rysk sibirisk björn. Jag hade gärna velat göra en riktig intervju med honom senare, men det gick inte.

– Det var väldigt speciellt. Journalister var övervakade hela tiden och alla tidningar styrdes av det kommunistiska partiet. Ändå tror jag att det är svårare att jobba där nu. På den tiden visste vi att källorna var husbondens röst. Under Putin har tidningar och tv blivit statskontrollerade, men de kan också vara ägda av oligarker. Det är svårare att avgöra vem som ligger bakom informationen.

– Jag tycker att utvecklingen har gått åt helt fel håll under Putin. Jag är mycket bekymrad över den aggressiva väg som Ryssland har slagit in på. Putin eldar på nationalism och västfientlighet på ett sätt som oroar mig. Dessutom pågår det en militär upprustning som också syns i vårt närområde.

– Man ska försöka förstå Putin utifrån hans bakgrund inom KGB, men man ska inte ha förståelse för hans agerande. Dessutom är det viktigt att skilja på kritik av Putins regim och kritik av Ryssland och det ryska folket.

Vad jobbar du med just nu? Har du någon ny bok på gång?

– Nej, jag går bara och väntar på reaktionerna på boken om Boris Jeltsin.