LÄS MER:

Det var i oktober förra året, när det kom som mest flyktingar till Sverige, som Maria Skålebrant och Rickard Celander insåg att de ville bli familjehem åt ett ensamkommande barn.

Om våra barn hade varit tvungna att lämna sin trygga plats hade man ju önskat att någon hade tagit hand om dem på andra sidan jordklotet, säger Maria Skålebrant.

Rickard Celander säger att de kände att de inte bara kunde förlita sig på att staten ensam löser situationen.

Om inte vi kan ta emot, vem ska då göra det? Vi har plats och vi har en stabil vardag.

De har redan fyra barn och i april kom 13-åriga Aref Najafizada till familjen efter att ha bott på olika HVB-hem. Samtidigt som han har berikat familjen - de lagar numera ofta persisk mat, får ta del av Arefs musik och får en djupare förståelse av flyktingsituationen - flyter vardagen på ungefär som vanligt.

Sedan är det en till att lyssna på, en till att hjälpa med läxor och en till att fråga hur dagen har varit, säger Maria Skålebrant och berättar om den enorma mängden strumpor som ska tvättas och sorteras.

Och en till att köra till fotbollsträning och matcher. För Aref Najafizada fotbollsintresse är stort.

 Jag spelar tre gånger i veckan och har matcher på helgen, säger han.

Här i familjen får han hjälp med läxor och lär sig svenska i rask takt.

Brist på familjehem

Det är brist på familjehem i Jönköpings kommun. Många av barnen som kommer ensamma till Sverige är i tidiga tonåren och behöver ett hem att bo i.

Maria Skålebrant och Rickard Celander vill avdramatisera det faktum att de valde att öppna sitt hem för Aref.

Till syvende och sist handlar det om ett barn som inte har någon mamma eller pappa här, som behöver en trygg plats, säger Maria Skålebrant.

Rickard Celander berättar att han träffar många som går i samma tankar, som funderar på att bli familjehem.

Men kanske behöver man en knuff i baken för att ta steget.

Maria Skålebrant råder den som funderar på att bli familjehem att våga: det behövs ingen utbildning, det räcker att finnas där, att ge trygghet.

Det är inte så dramatiskt. Det är en pojke i tonåren som behöver någonstans att vara. Man kan göra en jätteinsats genom att vara deras port in i samhället.