I folkmun kallas Östra Storgatan 110 för ”Militärhuset”.

Huset uppfördes på order av regementet som ville ha ett fint hus för sina officerare, berättar Ulf Taube.

Och det har under årens lopp verkligen bott många militärer här. Ulf Taube minns bland andra familjen Hederstedt som bodde här när han med föräldrar och bror flyttade in 1954.

Den förste Johan Hederstedt var överfältveterinär vid regementet och farfar till sedermera överstelöjtnant Johan ”Jonte” Hederstedt som i Gudmundsgillets årsbok 2011 livfullt berättar om sina minnen från ”det slottsliknande tegelröda huset”.

Numera är Smålands Artilleriregemente A6 nerlagt och det bor inte längre några militärer i 110:an, men Eivor, Marklund, som har bott snart 40 år i huset, var gift med överste Ingvar Marklund, den siste med militär bakgrund i huset.

Jag var ett år när min familj flyttade hit 1954, berättar Ulf Taube. Pappa kom från Stockholm, träffade min mamma som var från Jönköping, flyttade hit och fick arbete på Allmänna Brand ett par kvarter härifrån. Vi fick en lägenhet högst upp i huset i det som tidigare varit vindsutrymmen och som gjorts om till lägenheter.

Det fanns många barn i huset förr. Johan Hederstedt berättar i årsboken om sina vänner i familjerna Svartz, Pantzerhielm, Mollstadius, Weiler, Sylvan, Brusewitz med flera. Ulf Taube och hans bröder blev på sin tid bästa vänner med grannfamiljen Nedins pojkar.

Oj vad vi lekte och hade kul på vindar och i källare! minns han.

Han minns också spårvagnarna som fortfarande gick på gatan utanför, han minns mjölkaffären där man köpte mjölk i flaska och de kolonilotter som fanns nere vid Rocksjön där pojkarna lekte i vassen och hoppade mellan tuvorna.

Bara ett stenkast bort låg Östra skolan där Ulf gick i sex år. Kring 110:an låg lägre träfastigheter, bland andra det lilla hus där lite sämre bemedlade pojkar bodde. Det fanns en klart uttryckt rivalitet mellan pojkarna i det huset och pojkarna i 110:an.

Man passerade inte gärna förbi det huset på kvällstid, minns Ulf Taube 60 år senare.

När Johan Jonte Hederstedt var pojke hade huset en hög brandmur mot väster. ”Undfly krogarna ty de skada din hälsa och ditt anseende”, stod det på en stor skylt på väggen. Och inne på gården kunde man se djur av alla de slag då Jonte Hederstedts pappa veterinären kurerade det mesta från hästar till elefanter!

När jag var 13 år flyttade familjen till Odd Fellowhuset på väster i Jönköping, berättar Ulf Taube.

Men han skulle efter 40 år komma tillbaka till 110:an!

Vi hade villa och sommarhus och tyckte det blev jobbigt att sköta gräsmattor och annat på två ställen så vi började söka en bostadsrätt. Vi bjöd först två gånger på lägenheter här, men jag är en försiktig general och hoppade av en bit upp i budgivningen. Tredje gången en lägenhet i 110:an skulle säljas gick vi hela vägen.

När Ulf Taube efter nästan 40 år flyttade in i sin barndoms hus igen så tänkte han: ”Tänk om pappa hade levat och fått vara med om detta!”.

Sedan gick jag några varv runt huset. Jag kände in lukter, stämningar och atmosfär och allt fanns kvar precis så som jag mindes det. Jag kände mig hemma igen och blev mer och mer övertygad om att detta är väldigt rätt. Tänk bara att ha Vättern alldeles utanför porten och bara gå över gatan för att ta sig ett bad.

I lördags firades 110:an i kvarteret Cedern med ett 100-årskalas. Ett 50-tal personer, både nuvarande och tidigare invånare i huset, deltog i festen, några klädda i gamla uniformer precis som på den tid när 110:an var ”Militärhuset”.