Svensk polis har det kämpigt. För att ta till en underdrift.

Inrikesministern träffade nyligen rikspolischefen och begärde en handlingsplan för att komma till botten med brotten - fler brott måste helt enkelt klaras upp.

Uppklarningsprocenten har sjunkit och trenden måste vändas.

Två år efter århundradets förvaltningsreform - polissammanslagningen till en jättemyndighet – har det visat sig att ordningsmakten som organisation ännu inte har blivit effektivare, något som utlovades inför reformen.

På det kommer eskalerande våldsamheter i många städer, förorter och de numera föga smickrande, men väl så vitt kända, no-go-zonerna. Skjutningar på öppen gata i storstäderna är vardagsmat.

Den Nationella Trygghetsundersökningen visade nyligen att kvinnor känner sig mer otrygga än tidigare. I Jönköping har antalet personer som anmält att de har blivit våldtagna har förvisso minskat, , men känslan av otrygghet måste ändå tas på allvar. Även där har polisen en uppgift - att synas mer på gator och torg vid kritiska tidpunkter.

Detta förebyggande arbete syns liksom inte i statistiken över uppklarning, men om polisen gör ett bra jobb finns det god anledning att anta att detta har en dämpande effekt på kriminaliteten: färre brott förövas och alltså färre brott att klara upp.

Det här är rätt tydligt i statistiken över antalet anmälda inbrott i Jönköpings kommun, . Ett medvetet förebyggande polisiärt arbete kan ha bidragit till minskningen.

I en tid när medierapporteringen runt polisen och kriminaliteten är nattsvart, är det roligt att se att det finns ljuspunkter i utvecklingen. Allt verkar inte gå fel.

Om de goda siffrorna står sig, får vi återkomma till. Trender blir ju intressanta först med några års facit.

Jönköpingspolisen ska ha beröm för det arbete som läggs ner för att stävja en brottskategori som innebär allvarliga kränkningar av människors privata sfär - egendomsmässigt och rent personligt.

För som sagt, de brott polisen de facto förhindrar blir aldrig till rena siffror i en statistikkolumn.

DAN SYLVEBO