DEN 17 SEPTEMBER

Debatten inför valet har kretsat kring politikens roll, och att kyrkovalet leder till en stor diskussion är inte så konstigt. Majoriteten av alla svenskar är medlemmar - den som är född innan 1996 har ju automatiskt blivit ansluten om någon förälder var det.

Medlemsantalet minskar dock drastiskt. Under 2016 lämnade 90 000 personer kyrkan.

Många är besvikna då de anser att Svenska kyrkan ägnar sig åt politisk opinionsbildning som inte direkt har med den kristna tron att göra.

Men faktum är att 40 procent av de som lämnade kyrkan i fjol hade en annan anledning: de tror inte på gud.

SVERIGE

Med moderniteten kommer sekulariseringen, och i dag är Sverige ett samhälle där religion inte uppskattas nämnvärt, i alla fall inte i offentligheten.

Den muslimska huvudsjalen diskuteras ständigt. Flera partier vill förbjuda friskolor som har religiösa inslag under raster och måltider.

När moderaten Elisabeth Svantesson blev arbetsmarknadsminister i den förra regeringen utlöstes ett ramaskri, eftersom hon har en bakgrund i Livets ord.

Att politiken inte ska styras av religionen är självklart. Men staten och samhället är inte samma sak.

Vad händer med ett samhälle där religionen tycks ha spelat ut sin roll?

ALLA MÄNNISKOR

Den rationalistiska idén om att materiella tillgångar och ekonomisk rikedom räcker för att skapa ett gott liv är bristfällig. Folk behöver tro på någonting och vara en del i en större gemenskap.

Detta behov kan givetvis fyllas av annat än en gudstro. Men faktum är att majoriteten av jordens befolkning är, och har alltid varit, religiös.

Om Gud är död måste någon eller något träda i hans ställe. I det moderna Sverige verkar denna ersättare utgöras av två saker: politik och livsstil.

De tio budorden har ersatts med "värdegrund". Jämställdhetspolitik handlar mindre om reella löneskillnader mellan könen och kvinnors säkerhet, och mer om identitet.

OCH DET GÅR

Den som vill hitta mening genom kosten har många trossatser att välja mellan: LCHF, glutenfritt, GI och ekologiskt.

Problemet är att sojakorven inte erbjuder något svar på de stora frågorna.

Att göra religion av politik är inte heller särskilt bra. Politik som ett substitut till religion blir lätt auktoritär.

Och Svenska kyrkan eldar på denna trend genom att låtsas som om politik är samma sak som religion.

Kanske hade det varit en mer framgångsrik strategi att faktiskt våga prata om existentiella frågor i stället.