Först på plats, vid dödsolyckan mellan Hok och Vaggeryd på onsdagsförmiddagen, var två förbipasserande bilister.

Tidningen bytte några ord med kvinnan strax efter olyckan. Hon berättar hur hon kom körandes när hon plötsligt såg hur det rykte från en hjullastare som låg vält mellan järnvägsspåret och bilvägen.

Jag såg en till bil som hade stannat framför mig och stannade jag också. Jag förstod först inte hur allvarligt det var. Sen ropade jag och frågade om det var någon skadad.

Det var det, så då ringde hon efter räddningstjänsten och sprang fram hon med. Hon fortsätter berätta:

Den andra mannen som stannat på platsen hade lagt sin jacka över den skadade mannen på marken, säger hon.

Jag lade min jacka över honom också. Mannen var medvetslös, men andades. Han var inte kontaktbar.

Hon berättar hur räddningstjänsten sedan kom till platsen, därefter polis och ambulans. Den andra personen som stannat vid olycksplatsen berättade hur han tror att mannen som körde arbetsfordonet flugit ut ur förarhytten då han krockade med tåget.

När kvinnan lämnat sina vittnesuppgifter till polisen en stund senare sätter hon sig i sin bil. Hon sitter helt stilla en stund och säger att hon måste samla sig innan hon kan köra vidare.

Jag har aldrig sett något liknande. Det var fruktansvärt. Otäckt.

Någon timma senare pratar tidningen med vittnet igen - dödsbeskedet har just kommit. Kvinnan beklagar det. Hon vill också gärna förtydliga om vad som hände när hon kom till olycksplatsen. Hur hon mycket snabbt kom i kontakt med räddningstjänsten:

Jag rapporterade löpande till kvinnan på larmcentralen så att de skulle ha så mycket information som möjligt om läget innan ambulans och räddningstjänst var på plats, berättar hon.

Vi la jackor över mannen som låg i snön. Han var inte kontaktbar.

Det känns så fruktansvärt.